HEMLAND: Nederländerna

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vallhund

BAKGRUND: Vid slutet av 1800- och i början av 1900-talet förekom schapendoes över hela Holland, där det fanns beten och fårahjordar. Herdarna värdesatte rasen för dess outtröttliga lust att arbeta och för dess lättlärdhet.

Schapendoes tillhör den vittomfattande grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt bepälsade huvuden. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, owzarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco i de varianter som förekommer i Hessen, Odenwald och Niederrhein.

Under 2:a världskriget höll rasen på att dö ut men en kynolog vid namn P.M.C. Toepel tog sig an rasen och lyckades rädda den till eftervärlden. Den holländska rasklubben bildades 1947 och 1952 erkändes rasen på dispens av Nederländska Kennelklubben. 1954 skrevs standarden och registreringen började. FCI godkände rasen 1971.

Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

HELHETSINTRYCK: Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.

MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Schapendoes skall vara något längre än den är hög.

KARAKTÄR: Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.

HUVUD: Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är.

Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd.

Stopet ska vara väl markerat men inte djupt.

Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig.

Saxbett.

Okbenen ska vara mycket framträdande.

Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt.

Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen.

Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.

HALS: Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.

KROPP: Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande.
Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös.

Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak.

Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen.

Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

EXTREMITETER: Benstommen ska vara fin.

Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna.

Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och väl musklade. Baktassarna ska vara som framtassarna.
Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.

PÄLS: Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång, 7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten.

Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg.
Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.

STORLEK: Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande.


Ovanstående text hämtad från Svenska Schapendoes Klubben